Jag vet varför jag mår som jag gör, men kan inte put it down to words. Jag vet att jag inte är ensam om ha ett tungt hjärta...mitt är nog relativt lätt i jämförelse med många andra, men men. Det finns verkligen inget jag kan göra för att alla andra alternativ är sämre än det som är nu, men man tror alltid att det kan bli bättre, fast oftast blir det inte det. Man ska verkligen lita på sin intuition, men man gör sällan det och sen säger man till sig själv...Jag visst det! Jag visste att det skulle sluta såhär... 
And I dont want to tell myself that...again!
Det pissiga är att jag två gånger tagit tag i det och sagt STOPP, och lyssnat på mig själv för att jag vet att det bara gör mig skada...
men den jäveln hittade ett sätt att ta sig tillbax, han behövde mig och
jag behövde bli behövd!!
Och nu...är jag bara förvirrad!
Det känns som om han låter sig gillas, men bara till en viss gräns sen kan det ta tvärstopp, medans jag låter mig gillas fullt ut och säger inte stopp..och det kanske är där
problemet ligger does that make any sense??!!
Jag låter allt ha sin stilla gång...och så får vi se om jag vet vart jag har mig själv...
Måste hitta tillbaka till mig...sånt här för människor bort från ljuset och in i dimman...e man i dimman för länge...e det svårt att komma ut hel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar